Dygnet innan Erik föddes...

Den 8 juni vaknar jag upp med lite lätt molvärk inget jag tänkte mkt på, börjar dagen som vanligt den senaste tiden med att diska och lite senare dammsög jag nästan hela lägenheten och gick rundor hemma, på eftermiddagen så va jag ute en del och då började sammandragningarna komma oftare, tänkte fortfarande inte så mkt på de trodde att de skulle bli en vanlig dag, med lite förvärkar vilket jag gått å väntat på då jag knappt hade några sammandragningar alls fram mot kvällen kom de oftare men fortfarande inte regelbundet och gick inte att klocka, spenderade kvällen vid datorn och satt och spelade och tänkte inte så mkt på värkarna som börjat komma oftare och kändes mer.

Regelbundna värkar fick jag runt 1.15 på natten när jag bestämt mig för att gå till sängs och direkt upptäcker att jag har 3min mellan värkarna och ringde till förlossningen första gången vid 2.45 och fick miljoner frågor och bad mig avvakta pga att de va första barnet och att jag inte hade några värkar knappt under tiden jag pratade med henne. (samtalet varade ca 10min och hade "bara" 2 värkar under tiden)

Jag ringde ytterligare några gånger på natten, ca 1 gång i timmen och tillslut kl 6.05 så fick jag prata med samma person som första gången och då tyckte hon att jag kunde åka in. Har fortfarande 3 min mellan värkarna men värkarnas styrka har ökat.
På vägen åkte vi såklart inom min mor och far då Bilbo (hunden) behövde passas.

vid 7.23 va vi framme efter 9,3mils körande och jag fick komma in och bli undersökt och dom konstaterar att jag är öppen 8cm men att huvudet ligger högt upp ännu och dom ber mig vänta lite och får komma in i ett rum och blir uppkopplad till ctg:n. Efter en stund får jag flytta vidare till förlossningssalen och bekanta mig med lustgasen och "bollen", Martin sitter bakom mig och masserar ryggen för att lindra mer och fortsätter att övervakas med ctg:n.

9.30 har inte huvudet åkt ner så dom tar hål på hinnorna och då börjar trycker de på lite extra, dom sätter även en ctg "sak" i huvudet på den lille.
Barnmorskorna kommer och går och värkarna ökar och ökar.

Vid 12.00 tiden börjar jag få krystkänsla än så behöver jag inte krysta men de känns som de hade behövts efter en stund börjar jag krysta av mig själv och kan inte stoppa de riktigt och vid 13.30 så börjar jag krysta på riktigt med barnmorskan som "hejar på". Lever fortfarande på lustgasen och dropp för att göra värkarna kraftigare.

Prinsen tittar sen ut vid 14.18 och mina första ord när jag såg honom var: Åhh en pojke :D

Efteråt va jag precis som vanligt fast enormt mkt gladare över att min lille prins äntligen tittat ut och sa till barnmorskorna på förlossningen att vi kommer om några år igen, så någon skräck upplevelse va de inte iaf.

Far och Son